Konkurs och insolvens

Allmänt

Med insolvens avses att en gäldenär inte kan betala sina skulder när de förfaller till betalning och att denna oförmåga inte endast är tillfällig. Med insolvensförfarande avses här ett verkställighetsförfarande som omfattar gäldenärens samtliga skulder.
I Finland tillämpas tre separata insolvensförfaranden: konkurs, företagssanering och skuldsanering för privatpersoner. Förfarandena är baserade på bestämmelserna i konkurslagen (FFS 120/2004), lagen om företagssanering (FFS 47/1993) och lagen om skuldsanering för privatpersoner (FFS 57/1993). Gäldenärens insolvens är den allmänna förutsättningen när det gäller alla tre förfaranden.

Konkursbegreppet

Konkurs är ett likvidationsförfarande som syftar till att realisera gäldenärens egendom och fördela medlen mellan borgenärerna. Företagssanering och skuldsanering för privatpersoner är rekonstruktionsförfaranden som syftar till att ge gäldenären en möjlighet att klara av sina ekonomiska problem.
Konkursens tillämpningsområde är allmänt och både fysiska och juridiska personer kan därför försättas i konkurs. Gäldenären eller borgenären kan ansöka om konkurs.
Insolvens föreligger då:
-  gäldenären uppger sig vara insolvent och inga särskilda skäl för att inte godta denna upplysning visar sig finnas,
-  gäldenären har ställt in sina betalningar,
-  en utsökning under de senaste sex månaderna före konkursansökan har visat att gäldenären saknar medel till full betalning av en fordran, eller
-  gäldenären är eller har under det senaste året före konkursansökan varit bokföringsskyldig för sin rörelse och har underlåtit att betala en klar och förfallen fordran inom en vecka efter att ha fått borgenärens uppmaning att betala denna fordran. Borgenären skall ansöka om att gäldenären försätts i konkurs inom tre månader efter att den tidsfrist gått ut som anges i betalningsuppmaningen.

Konkursförfarandet

Då en borgenär ansöker om att en gäldenär skall försättas i konkurs skall borgenärens fordran grunda sig på en lagakraftvunnen dom eller någon annan verkställighetsgrund eller annars vara klar. Fordran behöver inte ha förfallit till betalning. Möjligheten att ansöka om konkurs på basis av en obetydlig fordran är begränsad.
Beslut om att försätta en gäldenär i konkurs fattas av tingsrätten. Domstolen beslutar även om en konkurs skall förfalla eller annars upphöra i förtid. Den förordnar en boförvaltare, fastställer utdelningsförteckningen samt avgör bestridanden av fordringar. Ändring i domstolens beslut kan med vissa undantag sökas.
Domstolen ser till att en kungörelse om att konkursen har börjat utan dröjsmål publiceras i den officiella tidningen. Boförvaltaren skall underrätta borgenärerna om att konkursen har börjat.
I konkursboet ingår all den egendom som gäldenären har när konkursen börjar och får före konkursens slut. I en fysisk persons konkursbo ingår dock inte egendom eller inkomster som han eller hon förvärvar efter att konkursen har börjat.
När konkursen börjar förlorar gäldenären rätten att råda över den egendom som ingår i konkursboet. Rätten att råda över egendomen övergår till konkursboet (borgenärerna).

Konkursens återverkningar

Medan konkursen pågår kan under vissa förutsättningar gäldenärens personliga frihet begränsas, t.ex. genom reseförbud. Gäldenären kan inte under pågående konkurs bilda ett bolag eller vara styrelsemedlem i ett bolag. Dessa begränsningar är främst av betydelse då gäldenären är en fysisk person.
En konkurs leder inte till att gäldenären befrias från sina skulder. Gäldenären förblir ansvarig för de skulder för vilka det inte inflyter betalning vid konkursen. Gäldansvaret har i praktiken betydelse endast då gäldenären är en fysisk person, eftersom en konkurs i allmänhet leder till att en juridisk person upplöses. Gäldenären har dock möjlighet att bli befriad från gäldansvar genom skuldsanering för privatpersoner.

Alternativa lösningar

En gäldenär kan också komma överens med borgenärerna om betalning av skulderna eller en del av dessa (ackordsuppgörelse) samt andra arrangemang utanför de officiella insolvensförfarandena. Detta kan vara en både smidigare och snabbare lösning än ett konkursförfarande. Arrangemang på frivillig basis regleras inte i lag.